Jocke & Maloue på resande fot.

HEJ！
Vi vet, uppdateringen har pa bloggen har varit lite dalig. Sa har kommer en liten sammanfattning om vad som skett. For att det ska bli ratt far vi val borja med vad som hande i Mongoliet.

Gransovergangen Ryssland - Mongoliet tog runt  10 timmar. Knarkhundar och ryska granssoldater kikade genom vagnen bade en och tva ganger, men det var anda ganska smartfritt, forutom att det tog san sjuk lang tid. Men med ol pa 5 litersflaska, gitarr, munspel och skojj folk sa gick det absolut bra!




Val framme i Ulanbataar klev vi av taget med bara nagra timmars somn i kroppen, och blev korda direkt till nationalparken. Mongoliets vagar kan vara bland de samsta i varlden. Sa inte nog med att det skumpade loss vara bakfulla magar, chaffisen korde som en galning att bultarna lossnade helt fran ena bakhjulet. Efter att Jocke kastat opp fick vi lite vila innan lunch. Pa grund av att bilen gick sonder ersattes varan eftermiddags biltur runt nationalparken med varsin hast som agdes av en nomad. Sa upp pa hastryggen och red runt i flera timmar. Det var lange sen jag sag nagot sa kul som nar Jockes hast borjade gallopera! Det var iaf helt underbart att rida runt i parken utan att se nagra andra folk an nomaderna som bodde i sina gers.


Efter turen i nationalparken akte vi till ulanbataar, en stad dar varenda javla asiat forsoker lura dig!
Bilderna ni ser har nedanfor, ar fran en tur vi tog till ett buddhistisks monument med gamla ruiner av kloster. Forst fick vi aka lokalbuss sen fick vi lifta med tva gubbar (som enda kostade 5000 tucruc) 5ggr sa mkt som lokalbussen. Sen val pa plats, var det ett javligt fint omrade som var ett reservat med valdigt fa turister och hoga berg. Efter det sa skulle vi forsoka ta oss in till ulanbaatar igen! val nere pa reservatets parkeingsplats sa sag vi en buss, sag ut som en lokalbuss sa vi fragade chaffisen om de skulle till ulanbataar och visst, de skulle dom! Sen fragade vi hur mkt han skulle ha i betalning och da viftade han bort vara pengar och lat oss sitta o vanta pa tills bussen skulle ga. Da fylldes bussen av 20 pers fran swiss development company som tydligen var ute pa en affarsresa och bussen tillhorde dem! men de va inga problem, vi fick aka med och jippi trodde vi! gratis tur, da sparar vi pengar...

Det hela slutade med att alla fran swiss company gick av bussen, men chaffisen holl oss kvar och fragade vart vi skulle, WIHO en gratis tur genom ulan bataar trodde vi igen. da han kom till vart stopp sa fortsatte han dock kora, tog upp sin mobil och skrev 20000 tucruc (19 ganger mer an bussen dit) Sa hells no att vi tankte betala det. Da borjade chaffisen skrika och vifta, han borjade ringa runt till sina vanner antagligen sa da strackte maloue fram en 10tusing, sa oppnade han dorren i farten och vi kunde hoppa av mitt i en korsning...




just nu orkar vi inte skriva mer, for vi har precis legat magsjuka och sovit i 12 timmar, syrran har akt hem och ni kan lasa lite som hon har skrivit pa http://www.resdagboken.se/Web/Apps/Trip/TripPresentation.aspx?id=145&epslanguage=sv&tid=422230&uid=187479   om denna vecka som har gatt, vi kommer skriva om det nar vi e i indien och ar lite piggare:)